En värdefull dialog..och lite om en (m)onolog

Torsdag kväll var jag tillsammans med företrädare från övriga landstingspartier, samt även verksamhetsföreträdare från Akademiska, inbjudna av patientföreningen för Parkinssons sjukdom. Det blev en hel del information om sjukdomen och redogörelse för de problem (och ljuspunkter) som finns i vården. Krav och förslag på förbättringar framfördes. Såväl profession som vi politiker (så gott vi kunde) yttrade oss om dessa.
Ofrånkomligt blev det även lite valdebatt, utifrån att varje partiföreträdare fick 5 minuter att redogöra för sitt partis viktiga frågor.

Jag tycker om denna form, när en patientförening, politiker och verksamhetsföreträdare på detta sätt samlas. Det ligger ett värde i alla får samma information och kan diskutera utifrån det.
Nu kom denna träff i valrörelsen. Men jag hoppas föreningen - och andra patientföreningar -återkommer. Att få höra vilka problem som finns och som politiker få ökad kunskap, är viktiga delar för att göra vården bättre och kunna styra resurserna till de områden där de bäst behövs.
Kunniga politiker som är villiga att föra en dialog är viktigt.


Nu till något helt annat: Erik Weiman (M). Som skrev i fredagens UNT. Karln slår sig så hårt för bröstet vad gäller den egna politikens förträfflighet att risken är uppenbar att ett flera revben ska ryka. Men läser man noga så är det på en punkt inte så mycket skryt: Tillgängligheten.
Där brukar hans kollega, sjukvårdslandstingsrådet Ismail Kamil (FP) titt och otätt orera om att tillgängligheten till vården blivit SÅ mycket bättre sedan borgarna (dvs: Han själv då i första hand....) kom till makten.

Men: Tar man del av befintliga siffror, i mätningar från landstinget själv och SKL, så finner man att på de flesta områden är väntetiderna i vården ungefär de samma 2006 (RödGrönt styre) som nu.
Det är inte fler som får komma till husläkare inom sju dagar nu som under 2006. Väntetiderna för att blir opererad är ungefär lika. Väntetider för specialistbesök något bättre siffror nu. För att få komma till undersökning något sämre.
Endast på ETT område finns en klar förbättring från 2006: Att komma fram på telefon till vårdcentralen. Det är förvisso viktigt....vem blir inte irriterad av en upptagetton eller en röst som säger att "Vi kan inte svara just nu...". Men vi ska komma ihåg att denna förbättring har skett utan att resurser tillförts. De sköterskor som nu svarar snabbare i telefon har genom detta fått mindre tid att ägna åt andra vårduppgifter.

Erik Weiman gör i UNT-artikeln ett stort nummer av att de RödGröna är emot valfrihet, och tar som exempel att vi sa nej till att införa "Vårdval Uppsala län". Där har han uppfattat saken rätt: Till skillnad från Weiman är vi emot den valfrihet , som borgarna infört i primärvården, för vårdföretagen att etablera sig var de vill och bedömer det lönsamt. Vilket inte nödvändigtvis är där vårdbehoven är störst och tillgängligheten till vården sämst.