Barn som far illa

Jag var på seminarium här om dagen.

Rädda barnen hade anordnat en diskussionsdag om misshandel, missbruk, mobbning, skolfrånvaro och andra varningssignaler för att barn far illa.


Barnhälsovårdsöverläkare Malena Thunström gav en skakande bild av de villkor som många barn lever under.
Vart sjunde barn lever i en våldsutsatt miljö!
Sverige införde förbud mot att slå barn (barnaga) 1979, ett förbud som nu finns i 25 länder, men saknas i 169.
Trots förbudet misshandlas 10 barn varje år till döds i Sverige.
Misshandeln kan vara fysisk och eller psykisk, bestå i vanvård, försummelse och sexuellt utnyttjande.
Barn kommer med blåmärken, slemhinne- och hudskador, skelettskador: "hälften av alla benbrott hos barn under 2 år är en följd av misshandel"; skador på nervsystemet ofta efter att barnet skakats. Ibland har barnen skador på inre organ.
Barnahus i Uppsala som utreder frågor kring våld i nära relationer hanterar omkring 250 ärenden per år, och behöver större lokaler för att kunna sköta utredningarna så snabbt som de förtjänar.
Socialtjänstens utredning av en anmälan om misstanke om att ett barn far illa kan inte nekas av föräldrarna, men den berörda familjen kan neka att ta emot hjälp.
Det diskuterades därför behovet av något slags mellantvång, att man skulle kunna åläggas att infinna sig regelbundet på barnavårdscentral exempelvis, i de fall där inte barnen bedöms behöva omhändertas. Det finns inte lagstöd för detta i nuläget.
Anders A. Aronsson från socialnämnden för barn och unga gav en bild av kommunens arbete i dessa frågor. Regionförbundet har ett kompetensutvecklingsprojekt på gång för att utveckla en ordning med mentorer i socialtjänsten, så att unga socialarbetare som möter dessa svåra familjesituationer ska kunna få stöd i sitt tunga arbete och orka med det.

Olof Risberg från Rädda Barnen inskärpte vikten av barnperspektivet i allt socialt arbete. Barn mobbas t.ex. inte av kamrater utan av förövare. Vuxna måste ta dessa frågor på allvar!
Fattar vi beslut i samhällsfrågor utifrån barnets bästa, så som vi förbundit oss genom att anta FN:s "Barnkonvention"?
Han pekade på att de mest utsatta barnen kommer ur de fattigaste miljöerna. Det är barn som blivit omhändertagna och "barn till barn", d.v.s. med unga föräldrar som är bland de mest utsatta.

Ett jämlikare samhälle är ett skydd för barnen! Är inte det en lärdom väl värd att ha i minnet i dessa valtider?

Kjell Andersson (S)