Hellre snabbt än bra, del 2

Har precis återkommit från en studieresa med landstingsgruppen till Region Skåne och fått en utmärkt dragning av deras arbete och införande av Hälsoval Skåne. I lugn och ro, och med kloka ingångskriterier, har de vridit och vänt på det mesta. Allt för att kunna förutse konsekvenser av olika alternativ, för att säkra att systemet styr mot de mål man satt upp och från början gjort klart att detta inte är ett sparprojekt. För att styra resurserna mot befolkningens verkliga behov används både vårdtyngd och socioekonomiska faktorer som grund för ersättning.

Det är inte första gången jag hör detta. Landstingsrådsberedningen gjorde i februari ett besök i Skåne och fick samma dragning. Tyvärr var intresset inte stort från de borgerliga landstingsråden. Direkt efter dragningen konstaterade bl a Erik Weiman (M) att det där var nog inget för oss. Det verkade krångligt och det framhastade ersättningssystem som vi infört var så enkelt. Hälso- och sjukvårdsstyrelsens ordförande Ismail Kamil (FP) var inte med. Han hade verkligen behövt höra hur man kan styra efter behov. Nu tror jag dock inte att Ismail är mottaglig för kloka argument, han har sin agenda och den leder totalt fel. Och så har det gått som det gått!

Primärvården lägger en prognos på minus 85 miljoner kronor. Den borgerliga majoriteten inser att redan efter några månader måste man förändra i det system som man hade så bråttom att besluta om. Nu blir det mer pengar till primärvården, barnavårdscentralerna lyfts ut och blir ett tilläggsuppdrag, likaså mödravården. Men fortfarande behövs mer pengar i systemet. De föreslagna förändringarna rättar inte till de grundläggande problemen; den totala fokuseringen på läkarbesök, inga pengar för de som inte aktivt listar sig och bristen på förebyggande arbete.

När vi återtar makten kommer vi, i dialog med primärvården, att genomföra ett ersättningssystem som sätter patienters, inte privata vårdproducenters, behov i centrum.

Sören Bergqvist (V)