Tillgängligheten i Primärvården

Tillgängligheten i vår Primärvård är ett ämne som ofta diskuteras. För det mesta är vi eniga om att den är för låg, och att den bör förbättras. Men allt oftare hörs nu skrytsamma inlägg om att nu har tillgänligheten förbättrats kraftigt och att den är mycket bättre än under förra mandatperioden. När det gäller tillgängligheten på telefon är det korrekt, och det är alldeles utmärkt att den har förbättrats. Men när bl.a. Rolf Edlund gång efter gång påstår att tillgängligheten till läkare skulle ha förbättrats kraftigt så är han antingen okunnig eller så är det så illa att han far med osanning. Den senaste sammanställningen som SKL (Sveriges Kommuner och Landsting) gjort visar att Uppsala ligger näst sist bland alla landsting/regioner. Endast 85 % får ett besök hos primärvårdens läkare inom de sju dagar som vårdgarantin anger. Snittet i landet ligger på 92 %, och bästa landstinget (Halland) ligger på 97 %.
Här finns mycket att göra, och knappast något att skryta över.
Vill du se SKL:s hela sammanställning över tillgängligheten så går du in på SKL.se

Hur ska psykiatrin se ut?

På Akademiska sjukhusets område pågår byggandet av Psykiatrins hus för fullt. Och bygget ska pågå ännu en lång tid framöver. Det blir ett hus byggt för psykiatrin men med full flexibilitet att förändra, även att andra vårdspecialiteter ska kunna ta plats i de nya lokalerna. Men vad ska vi fylla huset med? Samma gamla psykiatri som idag fast mer samordnat? Eller kommer vi att se en utvecklad, modern och ändamålsenlig psykiatri som flyttar in? Jag tror att vi alla önskar en förändrad, förbättrad, psykiatri som lärt sig av egna och andras erfarenheter. Som kommer närmare patienterna i fler situationer genom mer öppenvård, men som kan erbjuda en bra och effektiv sjukhusvård när så behövs. Hur ska den utvecklingen gå till?
Forskningen inom psykiatri ligger inte i samma klass som andra specialiteter. Så mer forskning behövs. Men forskning tar tid och psykiatrin behöver påbörja omställningen nu. Jag tror att det sammantaget finns tillräckligt med goda erfarenheter och forskningsresultat så det räcker. Ta del av vad andra har gjort. Låt personalen prova sina idéer och riv gamla invanda mönster. Tänk nytt. Ett utvecklings- och förändringsarbete ska vara en del av det vardagliga jobbet. Men för det krävs både tid och tillåtelse. Ett förändringsarbete kan inte göras av andra utan måste ha sin bas i verksamheten. Om sedan nya idéer behöver nya resurser, om dagens inte räcker till, ja då får vi politiskt pröva behoven. Vi från de rödgröna kommer att stödja, politiskt och ekonomiskt, förslag som visar vägen till den där goda psykiatrin som vi innerst inne vet borde finnas där redan nu. En eftersatt psykiatri ska omvandlas till något nytt och lysande.

Sören Bergqvist, landstingsråd (V)

Pengarna och vården

Vi har inte obegränsade resurser.
Den svenska modellen har hittills varit att vård ska gå först till den, som har störst behov.
Kan vi upprätthålla en vård , som möter behoven, om vi fortsätter på den av borgarna nu inslagna vägen?
Majoriteten av alla invånare har ett mycket begränsat behov av sjukvården, men det ersättningssystem som borgarna infört, siktar in sig på oss relativt friska, för vi utgör merparten av väljarna.
Underlaget för den offentliga vården minskar med privatiseringarna och tvingar fram nedskärningar och mindre bredd i utbudet.
Det blir inte heller fler läkare, utan samma läkare som förut bakom nya skyltar. Och det är vårdföretagen som bestämmer var skyltarna ska stå.
Det senaste exemplet är när barnspecialistmottagningen i det barnrika Gottsunda i Uppsala flyttas till Luthagen.
Korta besök och många besök prioriteras. Besvärliga äldre patienter med "krångliga" behov är en ekonomisk minuspost. Har du flera problem får du gärna komma igen och igen för annars är du inte lönsam.
Den så kallade mångfalden består i att man kan välja i princip samma vård på olika ställen men det är inte så att det är behoven som styr utan efterfrågan. Och efterfrågan på vård är oändlig.
Ingen forskning visar emellertid att privat vård är effektivare eller billigare än offentligt driven vård. Den som påstår det ljuger!
Vårdens kostnader stiger och det offentliga är skyldigt att betala räkningen.

Jag är för valfrihet, framför allt för dem som har stora behov och många kontakter med vården. De behöver en förtroendefull och stadig kontakt med vården. För mig är det den viktiga valfriheten!
Men vi måste också vara tydliga med att valfriheten har ett pris, att kostnaderna ökar.
Om vi ska ha en sjukvård för alla efter behov, måste vi vara beredda att finansiera den. Om inte via skatten så ur egen ficka. Dit är vi på väg, och det kan vara värt att fundera på om det är ett sådant samhälle, där de resursstarka köper sig gräddfiler i vården, som vi vill ha.
För egen del vill jag stå upp för att vården sköts så, att de med stora behov men små medel är de som sätts i första rummet.
Jag tänker på Olof Palme. Han talade inte så mycket om rättvisa i dessa sammanhang, han ville ha rättfärdighet i samhället. Politik byggd på medmänsklighet och omtanke om de svagaste.
Det vill jag också.
Kjell Andersson (S) landstingsledamot

Slå vakt om Akademiska !

Mammografin har redan sålts ut från Akademiska sjukhuset. När moderaternas landstingsråd Erik Weiman får frågan om han kommer att fortsätta att sälja ut fler delar av Akademiska sjukhuset, och göra någon form av vårdgalleria av sjukhuset, glider han på svaret och säger att vem som driver verksamheten inte är viktigt.
För oss socialdemokrater och övriga i den rödgröna oppositionen är det en självklarhet att hålla samman hela Akademiska sjukhuset. Det är en förutsättning för att Akademiska sjukhuset även i framtiden skall kunna vara ett av de absolut bästa universitets- och forskningssjukhusen.
Se intervjun med Erik Weiman och mig på TV4 Uppland

Är det kört nu?

Dagens SIFO med ett avstånd på 6% mellan blocken var förstås ingen rolig läsning.
Men ger det anledning till att ge upp, kasta in valmanifesten och göra något annat - exempelvis gå ut i skogen och plocka svamp eller greppa dammsugaren som stått oanvänd där i hörnet de senaste veckorna?

Skulle inte tro det!!! Loppet är inte kört - och jag vill hävda att det inte enbart är önsketänkande. Jag grundar det på att (förutom att det faktiskt är två hela veckor kvar till valdagen) andelen osäkra väljare är ändå runt 11-12% och på att mycket finns att hämta för framförallt de RödGröna, om man lyckas de sista veckorna få ut fler som går och röstar.

Valdeltagandet 2006 var i Uppsala kommun: Till rikdagen 84%, till landsting och kommun runt 82%. Vi vet att i vissa stadsdelar i Uppsala (Gottsunda, Gränby mfl) var valdeltagande 2006 betydligt lägre än genomsnittet. Där finns att hämta!

Så nu gäller det att gå ut i stadsdelarna. Ha möten, knacka dörr och samtala med människor om vikten av att rösta och vad valet handlar om : 4 år till av borgerligt styre, med en skattepolitik som gynnar de som redan har gott eller hyfsat ställt. På bekostnad av låginkomsttagare och utförsäkrade. 4 år till med en borgerlig sjukvårdspolitik med alltfler privata vårdföretag, marknadstänk och högre avgifter i vården

Vill de som bor i Gottsunda, Gränby mfl områden verkligen ha det? Skulle inte tro det. Men då gäller det att de går och röstar. Då gäller det att de upplever och tror på att de från de RödGröna som knackar på deras dörr verkligen vill och kommer att kunna föra en annan politik.
Då finns en möjlighet.

Stockholmsrean

Idag kan jag inte låta bli att ta upp en fråga som inte direkt rör landstingspolitiken här i Uppsala.

Socialdemokraterna i Stockholm har lanserat en ny webb, www.stockholmsrean.se. Gå gärna in där, läs och titta på hur stockholmsmoderaterna sålt ut hyresbostäder, förskolor och äldrevård till reapriser. De har också valt att sänka skatten och finansierat detta med sina utförsäljningar. För att kunna ha en fortsatt låg skatt kommer de att vara tvungna att sälja ut mer verksamhet. Jag undrar i mitt stilla sinne hur detta har fått ske, hur de tänker och om det har att göra med ämnet för Peter Erikssons (MP) debattartikel i DN idag. Att ordern från Svenskt Näringsliv är: sälj offentliga sektorn till näringslivet och gärna billigt.

Än så länge kan vi inte se samma utveckling här i Uppsala men Stockholm brukar ju ligga steget före när det gäller mycket annat så vi kan inte veta vad som händer nästa mandatperiod. Om olyckan är framma och Moderaterna, med Gunnar Hedberg, Anna Wiklund och Erik Weiman i spetsen, vinner valet finns det en möjlighet att Uppsalarean blir ett faktum.

Vad väljer du ?

Du har inte den minsta aning om hur ditt liv kommer att se ut. Du har inte en susning om du är född ”med silversked i handen” eller om du föddes på samhällets skuggsida.
Hur skulle du tänka och resonera? Hur skulle du då rösta?

Skulle du satsa på ytterligare skattesänkningar eller är kvaliteten i välfärden viktigare?
Är det ”Satsa på dig själv” eller Solidaritet som gäller för dig?
Är lite mer pengar i den egna plånboken viktigare än trygghet även när ”olyckan är framme”?
Skulle du satsa på det Blå laget eller på de RödGröna?

För mig är valet självklart! Med en röst på Socialdemokraterna lämnar jag inget utanför!

Läs hela månadsbrevet på www.socialdemokraterna.se/uppsalalan

Börje Wennberg
landstingsråd (S)