Om en "Icke-fråga"

Såg ni landstingsdebatten igår på TV2? Om inte, så här ett referat: Debatten kretsade kring tillgänglighet, köer, gräddfiler i vården och sjukhusmat.

Särskilt gräddfilsdiskussionen var mycket belysande: De Rödgröna ville ha ett klart besked om de borgerliga här i landstinget tog avstånd från möjligheterna att köpa sig före till vård. Med hänvisning till ändrad lagstiftning som gör detta möjligt, samt att det nu finns infört på sina håll i Stockholms läns landsting.

Först fick man svaret "I Uppsala läns landsting är det en Icke-fråga" (Anna Karin Klomp, KD).
När man pressade ytterligare om att få ett besked fick man det från Erik Weiman (M) "Varför har jag anledning att ta avstånd från en Icke-fråga?"

Notera: Man tar INTE från de borgerliga avstånd från möjligheterna att köpa sig före till vård. Man säger INTE att "Nej, något sådant tänker vi inte införa införa här i länet".

Vadå "Icke-fråga" - hur kan det vara något man från borgerligt håll inte anser man behöver uttala sig om, när det är redan är en verklig företeelse?
Jag kan bara tolka beskedet från de borgerliga som att det är en "icke-fråga" FÖRE valet.
Efter valet, vid händelse av borgerlig seger?

Jag har mina aningar: Den borgerliga skattepolitiken på riksplanet som ökar inkomstklyftorna och på landstingsnivå en politik som släpper in alltfler privata företag i vården, bäddar mjukt för detta att ett vårdföretag kan ha två mottagningar, grannar med varandra. Den ena för betalande och försäkrade patienter. Den andra för landstingspatienter som kommer med vanlig patientavgift.

Var tror ni vårdföretaget sätter in de mesta resurserna och den bästa personalen?

Skrytet om en effektivare styrning ter sig närmast löjligt

Följande debattartikel publicerades i UNT söndagen den 18 april

På landstingsfullmäktige imorgon kommer landstingets bokslut och årsredovisning att få stort utrymme i debatten. Årsredovisningen inleds med att den borgerliga landstingsledningen, genom Erik Weiman (M), slår sig för bröstet och talar om att deras reformer har gett resultat i form av bättre ekonomi, effektivare styrning och ökad tillgänglighet. Vi rödgröna partier, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har en helt annan syn på vad de borgerliga så kallade reformerna har orsakat.

Vi kan hålla med om att årets resultat på + 267 miljoner kronor kan verka imponerande vid en första anblick. Men om man skrapar lite på ytan upptäcker man snabbt att 125 miljoner kronor är realisationsvinster vid fastighetsförsäljning, dessa är av engångskaraktär och skall självklart inte räknas in. Dessutom finns ytterligare ett antal poster, sammanlagt nära 100 miljoner kr, av engångskaraktär, och som även de skall räknas bort från resultatet. Man har också avstått från att notera avsättning till eget kapital på 125 miljoner kronor. Denna summa är beslutat i fullmäktige sedan tidigare och skall även det räkas från resultatet. En annan faktor att ta hänsyn till är att statsbidraget är tillfälligt höjt 2009-10, och att den samlade kommunsektorn mister 12 miljarder i statsbidrag år 2011.

När man summerar efter dessa ”förtydliganden”, kan man konstatera att landstingets resultat i själva verket är ca. 100 miljoner back! Dessutom visar vårdverksamheterna ett underskott på 200 miljoner kronor.

Resultatet för Akademiska sjukhuset är minus 143 miljoner om vi räknar bort ett temporärt ägartillskott. Lasarettet i Enköping visar på ett underskott om 0,6 miljoner. För Primärvården infördes ett nytt, ogenomtänkt och orättvist ersättningssystem för vårdcentralsuppdraget vilket medförde ett bokslut på minus 59 miljoner.

På centrala kansliets beställarenhet finns det däremot ett överskott på drygt 53 miljoner kronor. Dessa pengar hade självfallet behövts bättre ute i verksamheterna, för att stärka kvaliteten och öka tillgänglighet för patienterna.

Skrytet om en effektivare styrning ter sig närmast löjligt då vi nästan dagligen kan läsa att missnöjet inom landstingets verksamheter växer. Problemen läggs på hög samtidigt som den politiska ledningen är osynlig. Vi i oppositionen har en helt annan uppfattning än den borgerliga majoriteten om hur man bäst leder och styr i en så stor organisation som vårt landsting. Signaler från landstings­ledningen, såväl från politiker som från tjänstemän, är viktiga. Det behövs en dialog långt ut i verksamheterna för att förstå och för att kunna förklara. Det behövs en öppenhet och tilltro för att kunna mötas med respekt.

Även pratet om den goda tillgängligheten kommer på skam. Landstinget fick visserligen del av vårdgarantimiljarden för 2009 men nu, våren 2010, ser inte vårdgarantin ut att uppfyllas och med de skärpa regler som gäller för att få del av vårdgarantimiljarden i höst ser det mörkt ut. Samtidigt har Landstingets revisorer uttryckt en misstanke om att vissa vårdcentraler har tagit in extra resurser vid själva mättillfället, och att siffrorna för telefontillgängligheten inom primärvården kan vara uppblåsta.

Det är tydligt att valet i höst kommer att stå mellan en rödgrön ansvarsfull politik och ett populistiskt borgerligt styre. Det kommer att stå mellan en hälso- och sjukvård som satsar på förebyggande insatser och en moderatstyrd sjukvårdspolitik som ser hälsan som en privatsak. Inom det rödgröna samarbetet litar vi på kompetensen och kunnandet hos landstingets medarbetare, och vi vill ge dem bättre förutsättningar genom att föra en bra personalpolitik.

Landstingsråden i opposition
Börje Wennberg (S)
Sören Bergqvist (V)
Johan Edstav (MP)
Vivianne Macdisi (S)

Weiman är inte så noga med helheten

Följande debattartikel har publicerats i Arbetarbladet.

I morgon sammanträder fullmäktige i landstinget i Uppsala. ”Huvudnumret” på dagordningen är 2009 års bokslut. Erik Weiman (M) kommer att skryta med ett fantastiskt ekonomiskt resultat, +267 miljoner!
Men Erik är inte alltid så noga med att ta med helheten, att berätta hela sanningen. Tittar man lite mer bland alla siffror ser man att 125 miljoner är realisationsvinster från fastighetsförsäljningar. Vidare kan man om man letar hitta andra poster av engångskaraktär om totalt ca 100 miljoner kronor. Och vips, så är resultatet bara +42 miljoner. Dessutom glömmer han att redovisa en avsättning till eget kapital på 125 miljoner som fullmäktige beslutat om, och plötsligt är resultatet negativt, - 83 miljoner.
Till detta skall också läggas att verksamheterna gör kraftiga budgetöverskridanden, Akademiska sjukhuset -143 miljoner och Primärvården -58 miljoner, sammanlagt ca 200 miljoner i underskott.
Och som om detta inte vore nog, 2011 har den borgerliga regeringen ”lovat” att sänka statsbidraget till Landsting och kommuner med 12 miljarder kronor.
Att under sådana omständigheter låtsas att resultatet är strålande är djupt oseriöst. Det ger helt fel signaler till den hårt prövade personalen. Att visa politiskt mod och tydligt ledarskap innebär bland mycket annat att våga nämna saker och ting vid deras rätta namn.

Börje Wennberg (S) Sören Bergqvist (V)
Johan Edstav (MP) Vivianne Macdisi (S)
Landstingsråd i opposition

Vad blir nästa "Weiman" ?

Igår rapportarade media att Erik Weiman (M) har velat tysta debatten genom att hota två tjänstemän, Göran Kåver, chef för Musik och Uppland och Håkan Liby, chef för Upplandsmuséet med ett omprövat samarbete. Läs mer på SVT Uppland, Radio Uppland, och UNT. Upprinnelsen är en debattartikel skriven av Göran Kåver och Håkan Liby publicerad i UNT den 20 februari.

Erik Weiman (M) och Jonas Segersam (KD) har överlämnat en skrivelse där det står "om dialogen kring landstingsbudgeten ska föras via media så får vi kanske ompröva vårt förtroendefulla samarbete samt att ompröva om verksamheterna även framöver ska drivas som självständiga stiftelser".

Att Weiman och Segersam struntade i att diarieföra skrivelsen gör saken än mer anmärkningsvärd.

Erik Weiman försvarar sig i ABC-nytt genom att säga att det inte finns något arbetsgivarförhållande mellan parterna, och att meddelarfriheten därmed inte gäller. Här får nog Erik Weiman läsa på lite bättre. Erik Weiman är företrädare för det allmänna och är dessutom huvudman för dessa två verksamheter.

Det händer mycket i landstinget just nu.
En stilla undran - vad blir nästa "Weiman"?

Börje Wennberg
landstingsråd (S)

Fallskärmen fladdrar vidare!

Den fallskärm på cirka miljonen som Erik Weiman (M) ensidigt, och utan att på något behöva göra det, beviljade den avgående landstingsdirektören flyger vidare och vägrar att landa och försvinna. Fem av sex revisorer i landstinget riktar en anmärkning till Erik Weiman för tilltaget. Därmed avtvingades landstingsfullmäktige idag ett eget ställningstagande, anmärkning eller inte! Att den borgerliga majoriteten känner att den inte vill stöta sig med den moderate ordföranden kan man kanske ha viss förståelse för. Trots att både FP:s och C:s revisorer stog bakom anmärkningen. Det anmärkningsvärda vid dagens sammanträde var med vilken enfas både Folkpartiet och Kristdemokraterna försökte föra fullmäktige bakom ljuset genom att påstå att liknande avtal fattats tidigare och att då hade minsann ingen reagerat. Det är inte sant!
Avgångsvedelag är i sig ingen ovanlighet. Det är många gånger priset för att man köper bort tryggheten i form av LAS (lagen om anställningstrygghet) som ju reglerar både att en saklig grund för uppsägning måste finnas och att det finns uppsägningstider åt båda hållen. I det aktuella fallet gällde alltså inte LAS och i anställningsavtalet fanns bara reglerat villkoren för om landstinget sade upp direktören. Vid egen uppsägning skulle därmed ingen ersättning utgå. Något tidigare sådant fall känner jag då inte till, bara fall där personer sagts upp, utlöst avtalsenligt avgångsvederlag eller blivit utköpt från en tillsvidareanställning i en ekonomisk uppgörelse.
Det den borgerliga majoriteten i fullmäktige gjorde idag genom att inte rikta en anmärkning till Erik Weiman, är att legitimera att den högste politikern i landstinget i enrum och på eget bevåg, kan bevilja den högste tjänstemannen i landstinget en fallskärm.
Nåväl, fallskärmen fladdrar vidare och kommer inte att glömmas, vare sig av anställda, oss i oppositionen eller av medborgarna. Den får du leva med länge Erik Weiman!

Sören Bergqvist (V)

Generös med andras pengar…

De senaste veckorna har media rapporterat om de fullständigt orimliga pensionsvillkor som AMF:s VD fått av sin styrelse. Med all rätt har LO-ordf. Wanja Lundby-Wedin fått klä skott för sin medverkan i tillkomsten av dessa fantasibelopp till ersättningar som vanliga löntagare aldrig ens kan drömma om att komma i närheten av. Till Wanjas försvar skall dock sägas att hon är ångerfull och inser att det hon gjort är fel, oavsett om hon blivit förd bakom ljuset eller inte.

Landstingsrådet Erik Weiman har också delat ut andras pengar till ”fallskärm” åt förre landstingsdirektören. Åtagandet var helt frivilligt men Weiman tycker inte att han behöver motivera beslutat eller förklara varför han handskas så med skattepengar. Han framhärdar arrogant att han ”i kraft av sin ställning” har full rätt att göra så här. Självklart får ageranden som Lundby-Wedins och Weimans effekter.

Jag tror egentligen inte att miljonerna i sig fäller vare sig AMF eller vårt landsting.
Men symbolvärdet är kraftfullt. Att å ena sidan ”skänka” bort pengar och å andra sidan förvänta sig att landstingets medarbetare skall ta krafttag för att få ekonomin i balans tyder på stor okunnighet i ledarskap. Naturligtvis, och med all rätt, reagerar LO-medlemmar och landstingsanställda inför denna maktens arrogans.Landstingets alla revisorer utom den moderate (häpp!!) riktar nu kritik mot Weimans oansvariga slöseri med skattemedel. Det skall bli mycket intressant att se hur mycket kurage som finns hos de borgerliga ledamöterna i landstingsfullmäktige.

Börje Wennberg (S)