Nu ska primärvården spara ännu mer!

Landstingets primärvård har haft flera tuffa år. Inte har det blivit bättre med borgarnas försök att göra en marknad av vården. Efter att ha fått göra om ersättningssystemet i flera steg klarar nu primärvården knappt sitt vårdcentralsuppdrag. Då ålägger borgarna primärvårdsförvaltningen ett sparkrav på 5 procent av intäkterna! Det motsvara ca 35 miljoner kronor på ett år. Varför? Tydligen tycker borgarna att vår egen verksamhet får för mycket betalt i förhållande till de privata, dvs de får samma ersättning, och att det hämmar konkurrensen!?
Detta sparkrav införs i samma stund som borgarna lägger en preliminär budget för nästa år med ett överskott på 400 miljoner kronor! Inga som helst satsningar finns i budgeten, bara att göra ett så stort överskott som möjligt.
Vi i den rödgröna oppositionen avvisar sparkravet; vi behöver mer primärvård, inte mindre. Vi vill rätta till primärvårdsförvaltningens budget för den övriga anslagsfinansierade delen och tillskjuta 34 miljoner. I vår alternativa budget kommer vi att satsa på en utökad primärvård och stoppa privatiseringarna!

Sören Bergqvist, landstingsråd (V)

Ny färdriktning för vården

Idag har vi presenterat vår alternativa budget för Landstinget i Uppsala län. Vi gör det för att tackla de utmaningar Landstinget står inför: bristande kvalitet, växande klyftor, underskotten i verksamheterna och i synnerhet den gravt försummade ledning och styrning vårt landsting varit utsatt för under den senaste mandatperioden. Vi lägger förslag för att skapa ett landsting där patientens behov står i fokus, det förebyggande hälsoarbetet är starkt, tillgängligheten god och miljöarbetet är prioriterat. Inom det rödgröna samarbetet tror vi på utvecklings­kraften inom verksamheterna och litar på kompetensen och kunnandet hos landstingets anställda. Landstingets utmaningar måste mötas med investeringar i framtidens vård.


Trots osäkerheten i det borgerliga budgetförslaget bedömer vi att det finns ett reformutrymme i storleksordningen 100 miljoner kronor. Det kan inte vara ett mål i sig att landstinget ska gå med så stort överskott som möjligt. Länets innevånare blir allt fler och allt äldre och därmed ökar också behoven av en ändamålsenlig hälso- och sjukvård på alla nivåer. Satsningar måste göras på primärvård och närvård, det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet stärkas och även kulturen och kollektivtrafiken behöver ett ekonomiskt tillskott.

För Landstinget i Uppsala län skulle en rödgrön valseger i riksdagen innebära att vi skulle ha ytterligare drygt 60 miljoner kronor till förfogande under 2011 för insatser i sjukvård, folkhälsoarbete, kollektivtrafik m.m. Det skulle innebära att vi kan;

• påbörja en utbyggnad av primärvården och närvården,
• satsa ytterligare på det hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande arbetet och ställa om vårdcentraler till hälsocentraler,
• satsa på strukturförändringar som kortar ledtiderna i vårdkedjan och kapar vårdköerna,
• möjliggöra ytterligare satsningar på kollektivtrafiken.

Våra förslag står i skarp kontrast till den moderatstyrda ledningens vars främsta syfte är att göra landstinget till en marknadsplats för vårdföretagen, där det är efterfrågan som styr mer än behovet och där hälsa inte är en rättighet utan en privatsak och en handelsvara.

Läs hela vårt budgetalternativ på www.sap.se/uppsalalan

Konkurrensneutralitet inom primärvården

Allt sedan de privata vårdcentralerna startade har de haft en kraftig rabatt på laboratorietjänster vid Akademiska sjukhuset. Idag betalar landstingets egen primärvård en betydligt större avgift för köp av laboratorietjänster än vad som är fallet med de upphandlade privata vårdcentralerna. Detta ger absolut inte den konkurrensneutralitet som det ofta talas så vackert om från borgligt håll. Som jag ser det är det angeläget att landstingets egen primärvård snarast får samma villkor som de vårdcentraler som privatiserats. Det kan inte vara meningen att den offentligt drivna primärvården belastas till förmån för den privata. Till nästkommande landstingsfullmäktige ställer jag därför följande frågor till Rolf Edlund (C).

När kommer lika villkor för landstingets egen och privat primärvård införas?
Kommer konkurrensneutraliteten att gälla retroaktivt?

Einstein och Kamil

Landstingsråd Ismail Kamil (FP) pratar återigen om att teamarbete inte är en framgångsväg för primärvården. Förhoppningsvis förstår han inte vad vi i oppositionen menar med teamarbete. För det kan väl inte vara så att han inte tycker att samverkan mellan exempelvis sjukgymnaster, psykologer, läkare, sjuksköterskor och barnmorskor är en förutsättning för en bra vård i primärvården. Vill Ismail Kamil återgå till den tiden för mycket länge sedan när det var läkaren som skötte alla uppgifter? Ismail Kamil pratar vackert om framtiden och citerar Einstein med ”Det krävs ett helt nytt sätt att tänka för att lösa de problem vi skapat med det gamla sättet att tänka”. Men är det inte just det Ismail har missat när han inte vill premiera och utveckla primärvårdens teamarbete.

Susanne Eriksson, politisk sekreterare (S)

Sverige och Uppsala reas ut

Sverige och Uppsala håller nu på att i rasande fart säljas ut till högstbjudande. Just nu står Apoteken i tur. 80% av Uppsalas apotek kommer att säljas ut. En stor del av dessa kommer troligen att säljas till utländska storföretag. Vilka kommer att få betala priset när vinstmarginalerna ökar? Argumenten för att sälja Apoteken är att kvalitén ska bli bättre. Är det någon som har klagat på kvalitén idag? Ett annat argument är ökad tillgänglighet. Min fråga blir då, för vilka?

När Apoteken väl är sålda står kollektivtrafiken på tur. En ny utredning, beställd av den borgliga regeringen har kommit fram till att nuvarande trafikhuvudmän bör avskaffas och att kommersiella företag ska ges företräde att bedriva kollektivtrafik och att de då ska få välja vilja linjer de vill bedriva trafik på. Detta liknar lite fri etablering inom primärvården.

Jag har mycket svårt att se logiken i allt detta. I min värld är det patienternas och resenärernas behov som bör styra var det finns ett Apotek, en vårdcentral eller ett tåg. Varför ha flera vårdcentraler i områden där de flesta är småförkylda men färre läkare i områden med många multisjuka äldre? Vem tror att de kommersiella krafterna kommer att välja järnvägspåren i glesbygden?

De borgliga pratar vackert om valfrihet och jag kan ge dem rätt. Om de får fortsätta att styra kommer vi inom en snar framtid att ha en fantastisk valfrihet för alla utländska storföretag.

Susanne Eriksson (S)

Vad händer med landstinget?

Jag kan med stor tillfredsställelse se tillbaka på en intensiv men samtidigt inspirerande långhelg. Nu är helgen över och det är den grå och allt tuffare vardagen som väntar. Sverige står mitt i en jobbkris. Vi går mot massarbetslöshet. Att krisens ursprung är global gör inte att vi kan luta oss tillbaka och hoppas att den snart skall gå över. Jobbkrisen innebär att kommuner och landsting för allt mindre skatteintäkter. Regeringen har utlovat extra statsbidrag, men inte i år utan först 2010. Kan det möjligen bero på att det är valår, eller inser man inte att vi står mitt i krisen och att det är synnerligen angeläget med insatser nu för att slå vakt om välfärden.

Eller är det som allt fler misstänker att den moderatledda regeringen nu tar chansen att skära ner det svenska generella välfärdssystemet, det som har så stor trovärdighet runt om i världen? Att man passar på nu när man inte behöver motivera sitt agerande med ideologiska skäl utan kan skylla på den dåliga ekonomin.

Uppsala läns landsting har sedan 2009 års budget beslutades tappat drygt 260 miljoner kr i skatteintäkter. Dessutom går både Akademiska sjukhuset och Primärvården med kraftiga underskott. Idag har vi en negativ avvikelse mot budget på drygt 350 miljoner kr !

I ett så här allvarligt läge krävs politiskt mod från såväl majoritet som opposition. Vi i oppositionen har avstått från de alltför vanliga populistiska spelet. Vi har istället sedan mer än ett år drivit på majoriteten att Akademiskas allt snabbare ökningstakt på underskotten måste brytas. Vi har under lika lång tid efterlyst åtgärder inom primärvården för att ge dem en rimlig chans att klara ekonomin. När det gäller Akademiska sjukhuset förefaller det som om majoriteten nu insett allvaret. Återstår sedan att se om de har mod att vidta de åtgärder som kommer att behövas. När det gäller primärvården ser vi däremot inga tecken på att man förstått vilka omöjliga förutsättningar man gett den primärvård som drivs av landstinget. Primärvården själv presenterar förslag, men får inte genomföra dessa. Varför?? Är det kanske så även här att någon vill visa att den landstingsdrivna vården inte fungerar, för att få möjlighet att privatisera även hela primärvården?

Börje Wennberg (S)

Hur står det till med tillgängligheten?

Vi som är politiskt aktiva i Landstinget hör ständigt landstingsråd Ismail Kamil (FP) tala om förträffligheten med privata utförare. Allt kommer att lösa sig om vi bara privatiserar tillräckligt mycket. Samtidigt har Ismail en annan käpphäst, telefontillgänglighet till primärvården. Som ett mantra har vi många gånger hört att tillgängligheten måste bli bättre. Han pekar ofta på att anledningen till att landstinget ska privatisera verksamheterna är att förbättra effektiviteten och tillgängligheten.

Den senaste statistiken visar nu att de privata husläkarna och vårdcentralerna drar ner landstingets siffror när det gäller telefontillgängligheten till primärvården. Jag undrar vad Ismail tycker om detta?

Marlene Burwick (S)

Hellre bråttom än bra!

Nu visar sig konsekvenserna av det ersättningssystem som den borgerliga majoriteten hastade fram under våren 2008. När vi från oppositionen ställde frågor och begärde att konsekvenserna för ekonomi och uppdrag skulle analyseras mer, struntade borgarna helt i farhågor och kritik. Vi i oppositionen drev fram en minoritetsåterremiss i ett försök att få mer tid för en bättre analys. Men borgarna slog dövörat till och t o m inkallade en extra landstingsstyrelse följt av ett extra landstingsfullmäktige, utan att svara på en enda av de frågor vi hade skickat med återremissen.
Nu när systemet är i skarp drift visar det sig att intäkterna för den egna primärvården kraftigt underskrider tidigare ersättningsnivåer. Det finns helt enkelt för lite pengar i systemet. Prognosen efter två månader hamnade på osäkra minus 49 miljoner och den troliga prognosen efter det första kvartalet ligger på ca 70 miljoner kronor i underskott. Osäkerheten på intäktssidan är visserligen stor men de första utbetalningarna ger inga lugnande besked.
Vag gör då borgarna? Ingenting! De pratar bara om att systemet ska följas noga och justeringar får göras om det behövs. Men primärvårdsförvaltningen måste få besked. De har ju fullmäktiges beslut att gå på och då måste de vidta kraftiga åtgärder, dvs säga upp kanske 80 tjänster för att klara sin ekonomi. Vilket i sin tur kraftigt påverkar möjligheten att fullfölja sitt uppdrag.
Detta är borgerlig politik i ett nötskal. Man ignorerar den egna verksamhetens erfarenheter och farhågor och genomför sin politik, kosta vad det kosta vill!

Sören Bergqvist