I vems intresse?

Vems intresse har den borgerliga majoriteten för ögonen? Den frågan blir väldigt aktuell efter gårdagens sammanträde med landstingsstyrelsen.

Majoriteten har öppnat för fri eteblering av privata vårdgivare i Uppsala och säger att patienterna ska välja fritt, och det valet ska avgöra vilka vårdcentraler som överlever. Men vad gör då majoriteten?

Först har vi vårdcentralerna i Nyby och Öregrund. Dom föreslås bli avknoppningar á la Stockholmsmodellen. I Stockholm förklarades hanteringen i efterhand som olaglig eftersom försäljningen skett till underpris. Det gäller alltså att hitta rätt marknadspris i Uppsala vilket inte kan vara en lätt uppgift. Om avknoppningarna ska ske enligt LOVen måste troligen landstinget lägga ner verksamheten, sälja skylten och "goodwillen" och sen hoppas att etablering sker enligt vår antagna Regelbok. Det är många frågetecken som återstår att rätas ut.

Sen har vi eventuella sammanslagningar (läs nedläggningar) av vårdcentraler. I sista stund ändrades förslaget igår att slå samman Fålhagen med Samariterhemmet. En av anledningarna sas vara det faktum att Fålhagen har ett hyreskontrakt som löper tre år fram i tiden. Den uppgiften har funnits i handlingarna hela tiden. Ett annat förslag som ska utredas är en sammanslagning av Luthagen och Kungsgärdets vårdcentraler. Man kan inte undgå att fråga sig om det inte har något att göra med att intresse finns från privat håll att starta en verksamhet på Götgatan? Och det är ju tacksamt för en privat vårdgivare om konkurrensen från landstingets egenregi försvinner. Vems intressen den borgerliga majoriteten går till mötes är fullständigt uppenbart.

Marlene Burwick (S)

Återigen ett oansvarigt beslut

Beslutet igår i landstinget om ändringar i ersättningssystemet är ett steg närmare den fria etableringen och den ökade valfriheten för vårdbolagen som socialminister Göran Hägglund vill tvinga på landstingen. Men den uppenbara obalans som finns mellan storstadsområden och den glesbygd som utgör större delen av Sveriges karta är också tydlig i vårt eget län. Fri etablering fungerar som en magnet i centrala Uppsala, medan lockelsen att öppna eget i glesbygden torde vara begränsad.

Att så lättvindigt avsäga sig det politiska ansvaret för att vi har en god Hälso- och sjukvård i hela länet som borgarna gör är oansvarigt. Vad som också är oroande är att den borgerliga majoriteten struntar i de skiftande sociala villkoren som finns både i länet som helhet men också mellan olika stadsdelar i Uppsala. Det hade räckt med att öppna första bästa bok i socialmedicin och ta del av väl belagd och sedan länge känd forskning om sambandet mellan klass och sjuklighet.

Borgarna pratar om telefontillgänglighet och det är viktigt. Men frågan om tillgänglighet är större än så! Förarbetena till Hälso- och sjukvårdslagen talar om att en god tillgänglighet i ordets riktiga bemärkelse handlar om en geografisk, demografisk, socioekonomisk och kulturell tillgänglighet. Då behöver vi ha ett hållbart ersättningssystem och ett tydligt politiskt ansvar.

Marlene Burwick (S)