Vad väljer du ?

Du har inte den minsta aning om hur ditt liv kommer att se ut. Du har inte en susning om du är född ”med silversked i handen” eller om du föddes på samhällets skuggsida.
Hur skulle du tänka och resonera? Hur skulle du då rösta?

Skulle du satsa på ytterligare skattesänkningar eller är kvaliteten i välfärden viktigare?
Är det ”Satsa på dig själv” eller Solidaritet som gäller för dig?
Är lite mer pengar i den egna plånboken viktigare än trygghet även när ”olyckan är framme”?
Skulle du satsa på det Blå laget eller på de RödGröna?

För mig är valet självklart! Med en röst på Socialdemokraterna lämnar jag inget utanför!

Läs hela månadsbrevet på www.socialdemokraterna.se/uppsalalan

Börje Wennberg
landstingsråd (S)

Mer vård - nära dig!

Idag har vi rödgröna partier i landstinget presenterat vår gemensamma valplattform. Vi är tre olika partier men med en gemensam grundsyn på svensk sjukvård, vi är helt överens om vilka de stora utmaningarna är och vi har en samstämmig vilja kring hälso- och sjukvårdens framtida utveckling. För oss går alltid kvaliteten i välfärden före stora skattesänkningar. Vi vill ha en vård i världsklass för alla. Vi vill stoppa fokuseringen på personalnedskärningar och istället starta en utveckling mot framtidens vård.

Vi vill bland annat

• kraftfullt förbättra akutsjukvården


• bilda ett bröstcentrum inom Akademiska sjukhuset


• inrätta ett rehabiliteringscentrum


• utöka möjligheterna för hembesök för äldre och barn


• utöka tillgängligheten och korta köerna


• stoppa nedskärningarna på landstingets vårdcentraler


• införa en avgiftsfri sjukvård för alla barn


• erbjuda alla länsbor över 75 år regelbundna hälsoundersökningar

Läs hela valplattformen här>>
Ladda hem kortversionen här>>

Ett kallt blått samhälle eller ett varmt rödgrönt, du väljer !

Den konservativt moderata vägen har nu prövats i fyra år. Där gynnas de rika när skatterna sänkts med lånade pengar. Där växer klyftorna och lönerna pressas ner. ”Pensionärskatt” är införd istället för förmögenhetskatt och vår gemensamma välfärd krymper då personal sägs upp i skola och sjukvård. Nu behövs en ny färdriktning, mot möjligheternas land och möjligheternas Uppsala län!

Det här är avslutningen på min debattartikel i söndagens Arbetarbladet.

Svårt läge för Akademiska sjukhuset

Senast härom dagen skrev Erik Weiman (M), landstingsstyrelsens ordförande, i en debattartikel hur bra det går för landstinget. Bästa ekonomiska resultat av alla landsting förra året. Vården utvecklas och tillgängligheten blir ständigt bättre. Verkligheten ser lite annorlunda ut.
På dagens sammanträde med landstingsstyrelsen redogjorde Akademiska sjukhuset för sin situation. Trots ett beräknat tillskott på 80 miljoner kronor från Hälso- och sjukvårds hamnar prognosen på 75 miljoner kronor i underskott. Sjukhuset gör mycket mer vård än planerat, ca 8,5 % mer, men ändå ligger uppfyllelsen på vårdgarantin på bara ca 60 procent för nybesök till specialist och för behandling. Vad ska Ackis göra? Hålla budget genom att minska på vården? Fortsätta att dra ner på personal? Eller utöka produktionen av vård ännu mer för att klara vårdgarantin? Och därmed dra på sig nya kostnader! Några klara besked från borgarna fick sjukhuset inte.
För Primärvården ligger prognosen kvar på minus 34 miljoner, för lasarettet i Enköping minus 6 miljoner och för landstingsservice (fastigheterna främst) minus 39 miljoner. Inga åtgärder föreslagna från borgarna. Detta kallar Erik Weiman för ett välskött landsting!!!
Denna oreda kommer att bestå med fortsatt borgligt styre. Får vi rödgröna ta över kommer vi att omedelbart påbörja ett arbete för balans mellan uppdrag och ekonomi med långsiktiga och rimliga förutsättningar. Vi behöver mer vård och framför allt mer av det förebyggande hälsoarbetet. Vi behöver mer av dialog och framför allt mer av delaktighet för personalen. Vi behöver mer av rättvis vård och framför allt vård baserad på befolkningens och patienternas behov. Skönt att det om 20 dagar finns en möjlighet att fixa till detta!

Sören Bergqvist, landstingsråd (V)

70 000 blockbytare räcker

Följande text från den rödgröna hemsidan är värd att läsa. Det är 20 dagar kvar till valet och de rödgröna har ännu inte presenterat sitt valmanifest. Keep up the good work!
.....................


”Chockjämnt” skrev Aftonbladet nyligen i en rubrik om opinionsläget inför valet.
Tittar man på de senaste mätningarna är det tydligt att alliansen har en liten, men statistiskt säkerställd ledning.
I de senaste veckornas mätningar leder de i alla utom en, från United Minds i helgen, där de rödgröna har en procents övertag.
Något som talar för oss är att många av de osäkra väljarna är rödgröna.
I SCB:s stora mätning i början av sommaren leder de rödgröna med 6%, just för att andelen osäkra väljare är lägre i den mätningen.
Vår största utmaning i slutspurten är alltså dels att mobilisera de egna väljarna, dels att övertyga de osäkra i mitten.
I Henrik Oscarssons senaste ”mätningarnas mätning” leder högerpartierna med 2,5 %. – det betyder att vi bara behöver övertala 70 000 väljare om att byta block för att vinna valet.

Att öka medvetenheten just om hur jämnt valet är kan också vara en vinnande strategi för oss. När väljarna inser att ett val blir jämnt ökar valdeltagandet, vilket kan gynna de rödgröna partierna – det är i dag lägre mobilisering i rödgröna områden och högre i de borgerliga.
Väljarna i Sverige har blivit allt mer rörliga de senaste decennierna, och mycket kommer att hända i valrörelsens slutskede. I går kom alliansens valmanifest, som gjorde det tydligt för väljarna att de ignorerar klimatkrisen och att de har som främsta politiska drivkraft att genomföra ännu fler skattesänkningar som främst gynnar de som redan har mest.
Kontrasten blev tydlig när vi samma dag presenterade en satsning på förskolorna. Har vi inte råd att ge våra barn de bästa möjliga förskolorna, i stället för att skära ner på välfärden för ännu större skattesänkningar?
En journalist på en av de borgerliga dagstidningarna sade häromdagen: ”Alla mina kollegor säger att ni kommer förlora, men de brukar alltid ha fel om allt”.
Låt oss hjälpas åt för att se till att de får fel. Vi ska vinna det här valet.
Mona Sahlin brukar påpeka att det ofta bara är några få tusentals röster som avgör val. I det senaste valet i Norge vann de rödgröna med bara 2000 röster. Det här valet kan bli lika jämnt.

En värdefull dialog..och lite om en (m)onolog

Torsdag kväll var jag tillsammans med företrädare från övriga landstingspartier, samt även verksamhetsföreträdare från Akademiska, inbjudna av patientföreningen för Parkinssons sjukdom. Det blev en hel del information om sjukdomen och redogörelse för de problem (och ljuspunkter) som finns i vården. Krav och förslag på förbättringar framfördes. Såväl profession som vi politiker (så gott vi kunde) yttrade oss om dessa.
Ofrånkomligt blev det även lite valdebatt, utifrån att varje partiföreträdare fick 5 minuter att redogöra för sitt partis viktiga frågor.

Jag tycker om denna form, när en patientförening, politiker och verksamhetsföreträdare på detta sätt samlas. Det ligger ett värde i alla får samma information och kan diskutera utifrån det.
Nu kom denna träff i valrörelsen. Men jag hoppas föreningen - och andra patientföreningar -återkommer. Att få höra vilka problem som finns och som politiker få ökad kunskap, är viktiga delar för att göra vården bättre och kunna styra resurserna till de områden där de bäst behövs.
Kunniga politiker som är villiga att föra en dialog är viktigt.


Nu till något helt annat: Erik Weiman (M). Som skrev i fredagens UNT. Karln slår sig så hårt för bröstet vad gäller den egna politikens förträfflighet att risken är uppenbar att ett flera revben ska ryka. Men läser man noga så är det på en punkt inte så mycket skryt: Tillgängligheten.
Där brukar hans kollega, sjukvårdslandstingsrådet Ismail Kamil (FP) titt och otätt orera om att tillgängligheten till vården blivit SÅ mycket bättre sedan borgarna (dvs: Han själv då i första hand....) kom till makten.

Men: Tar man del av befintliga siffror, i mätningar från landstinget själv och SKL, så finner man att på de flesta områden är väntetiderna i vården ungefär de samma 2006 (RödGrönt styre) som nu.
Det är inte fler som får komma till husläkare inom sju dagar nu som under 2006. Väntetiderna för att blir opererad är ungefär lika. Väntetider för specialistbesök något bättre siffror nu. För att få komma till undersökning något sämre.
Endast på ETT område finns en klar förbättring från 2006: Att komma fram på telefon till vårdcentralen. Det är förvisso viktigt....vem blir inte irriterad av en upptagetton eller en röst som säger att "Vi kan inte svara just nu...". Men vi ska komma ihåg att denna förbättring har skett utan att resurser tillförts. De sköterskor som nu svarar snabbare i telefon har genom detta fått mindre tid att ägna åt andra vårduppgifter.

Erik Weiman gör i UNT-artikeln ett stort nummer av att de RödGröna är emot valfrihet, och tar som exempel att vi sa nej till att införa "Vårdval Uppsala län". Där har han uppfattat saken rätt: Till skillnad från Weiman är vi emot den valfrihet , som borgarna infört i primärvården, för vårdföretagen att etablera sig var de vill och bedömer det lönsamt. Vilket inte nödvändigtvis är där vårdbehoven är störst och tillgängligheten till vården sämst.

Barn som far illa

Jag var på seminarium här om dagen.

Rädda barnen hade anordnat en diskussionsdag om misshandel, missbruk, mobbning, skolfrånvaro och andra varningssignaler för att barn far illa.


Barnhälsovårdsöverläkare Malena Thunström gav en skakande bild av de villkor som många barn lever under.
Vart sjunde barn lever i en våldsutsatt miljö!
Sverige införde förbud mot att slå barn (barnaga) 1979, ett förbud som nu finns i 25 länder, men saknas i 169.
Trots förbudet misshandlas 10 barn varje år till döds i Sverige.
Misshandeln kan vara fysisk och eller psykisk, bestå i vanvård, försummelse och sexuellt utnyttjande.
Barn kommer med blåmärken, slemhinne- och hudskador, skelettskador: "hälften av alla benbrott hos barn under 2 år är en följd av misshandel"; skador på nervsystemet ofta efter att barnet skakats. Ibland har barnen skador på inre organ.
Barnahus i Uppsala som utreder frågor kring våld i nära relationer hanterar omkring 250 ärenden per år, och behöver större lokaler för att kunna sköta utredningarna så snabbt som de förtjänar.
Socialtjänstens utredning av en anmälan om misstanke om att ett barn far illa kan inte nekas av föräldrarna, men den berörda familjen kan neka att ta emot hjälp.
Det diskuterades därför behovet av något slags mellantvång, att man skulle kunna åläggas att infinna sig regelbundet på barnavårdscentral exempelvis, i de fall där inte barnen bedöms behöva omhändertas. Det finns inte lagstöd för detta i nuläget.
Anders A. Aronsson från socialnämnden för barn och unga gav en bild av kommunens arbete i dessa frågor. Regionförbundet har ett kompetensutvecklingsprojekt på gång för att utveckla en ordning med mentorer i socialtjänsten, så att unga socialarbetare som möter dessa svåra familjesituationer ska kunna få stöd i sitt tunga arbete och orka med det.

Olof Risberg från Rädda Barnen inskärpte vikten av barnperspektivet i allt socialt arbete. Barn mobbas t.ex. inte av kamrater utan av förövare. Vuxna måste ta dessa frågor på allvar!
Fattar vi beslut i samhällsfrågor utifrån barnets bästa, så som vi förbundit oss genom att anta FN:s "Barnkonvention"?
Han pekade på att de mest utsatta barnen kommer ur de fattigaste miljöerna. Det är barn som blivit omhändertagna och "barn till barn", d.v.s. med unga föräldrar som är bland de mest utsatta.

Ett jämlikare samhälle är ett skydd för barnen! Är inte det en lärdom väl värd att ha i minnet i dessa valtider?

Kjell Andersson (S)