Tomten har kommit och gått. Skinkan och lutfisken är uppätna. Granen har redan börjat barra. Nyårsklockorna har tonat ut och skumpan är urdrucken. Dubbelhelgerna har varit lugna. Alla tre barnen har varit hemma samtidigt. Det händer inte allt för ofta, men är dess då roligare när det sker.
Jag är ingen stor tv-tittare, men Karl-Bertil Jonsson på julaftonskvällen missar jag ogärna. Det är alltid lika befriande att höra Tage Danielssons slagfärdiga och underfundiga repliker. Och det budskap som Karl-Bertil frimodigt för fram tål att höras många gånger. ”Att ta från de rika och ge till de fattiga” återkommer under hela programmet, inte som en uppmaning till stöld, utan som en gnagande påminnelse om det orättfärdiga och orättvisa i vårt samhälle.
Det slår mig när jag funderar över Karl-Bertil Jonssons budskap att julens egentliga huvudperson, han vars födelse julen firas till minne av hade ett liknande och ännu mer radikalt och tydligt budskap. Jesus stod alltid och konsekvent på den svagas sida. Han tog regelmässigt ställning för den som var i underläge. För att använda ett modernt begrepp, han försvarade alltid den som befann sig i ”utanförskap”.
Inför det nya året vill jag se mer av omtanke om dem som har det svårt. Sjuka, arbetslösa, många äldre, flyktingar, ja listan kan göras längre. Jag tror att de här grupperna är de som vi behöver satsa extra på, inte de som redan har mer än vad de behöver. Att låna pengar för att sänka skatterna för de redan rikaste när behoven är så tydliga hos ”utanförskapsgrupperna” är mycket långt från de idéer och visioner som Karl-Bertil Jonsson och julens huvudperson nr ett hade.
Nu är det hög tid att börja arbetet med att minska klyftorna i vårt samhälle, inte fortsätta att öka dem ytterligare.
Börje Wennberg
Landstingsråd (S)
