Om en "Icke-fråga"

Såg ni landstingsdebatten igår på TV2? Om inte, så här ett referat: Debatten kretsade kring tillgänglighet, köer, gräddfiler i vården och sjukhusmat.

Särskilt gräddfilsdiskussionen var mycket belysande: De Rödgröna ville ha ett klart besked om de borgerliga här i landstinget tog avstånd från möjligheterna att köpa sig före till vård. Med hänvisning till ändrad lagstiftning som gör detta möjligt, samt att det nu finns infört på sina håll i Stockholms läns landsting.

Först fick man svaret "I Uppsala läns landsting är det en Icke-fråga" (Anna Karin Klomp, KD).
När man pressade ytterligare om att få ett besked fick man det från Erik Weiman (M) "Varför har jag anledning att ta avstånd från en Icke-fråga?"

Notera: Man tar INTE från de borgerliga avstånd från möjligheterna att köpa sig före till vård. Man säger INTE att "Nej, något sådant tänker vi inte införa införa här i länet".

Vadå "Icke-fråga" - hur kan det vara något man från borgerligt håll inte anser man behöver uttala sig om, när det är redan är en verklig företeelse?
Jag kan bara tolka beskedet från de borgerliga som att det är en "icke-fråga" FÖRE valet.
Efter valet, vid händelse av borgerlig seger?

Jag har mina aningar: Den borgerliga skattepolitiken på riksplanet som ökar inkomstklyftorna och på landstingsnivå en politik som släpper in alltfler privata företag i vården, bäddar mjukt för detta att ett vårdföretag kan ha två mottagningar, grannar med varandra. Den ena för betalande och försäkrade patienter. Den andra för landstingspatienter som kommer med vanlig patientavgift.

Var tror ni vårdföretaget sätter in de mesta resurserna och den bästa personalen?