onsdag 15 september 2010

Kulturupprop för en rödgrön regering

En rad artister, skådespelare, författare och kulturarbetare har skrivit ett kulturupprop för en rödgrön regering.

Vi gillar inte vad som sker här i landet. En liten klick av människor får mer makt och mer pengar på andras bekostnad. Klimatet blir kylslaget, hela samhället blir fattigare. Vi ställer inte upp på en sådan utveckling. Vi vill att Sverige ska växa i en annan riktning. Alla människor är lika mycket värda - och ett framgångsrikt samhällsbygge måste ha jämlikhet som ledstjärna.

Vi är övertygade om att dagens utveckling inte gynnar någon. De som redan har höga inkomster får mycket mer medan de som tjänar mindre, har drabbats av sjukdom eller har förlorat sitt jobb blir fattiga. Så ska inte människor behandlas i vårt Sverige. Sortering av människor stukar självkänslor och slösar bort talang.

I det goda samhället behövs mer av gemensamma satsningar, inte mindre. Inte minst gäller det kulturens område. Kulturlivet måste rymma det höga, det populära och det oväntade. Amatörer, internationell toppnivå, offentligt finansierad - och kommersiellt framgångsrik kultur. Utan ett myllrande kulturliv blir samhället stumt. Det offentliga samtalet fördummas och tystnar.

Vi vänder oss mot den kultur- och människosyn som lägger allt mer av ansvaret på marknaden och begränsar det gemensamma. Sverige behöver ett kulturlyft istället för skattesänkningar till varje pris.

Jämlikhet, frihet och solidaritet med kommande generationer - det är modernt! Därför behöver Sverige en ny rödgrön regering.


Ulla Skoog, skådespelare
Erik Gandini, filmregissör
Anders Olof ”Moneybrother” Wendin, artist
Ewa Carlsson, skådespelare
Ann Petrén, skådespelare
Özz Nüjen, komiker
P-O Enqvist, författare
Anders Ehnmark, författare
Kim Anderzon, skådespelare
Tarik Saleh, filmregissör
Tomas Bolme, skådespelare
Dan Viktor Andersson, artist
Stig Larsson, författare
Stefan Jonsson, författare
Robert Dahlqvist (Dundertåget), artist
Carl-Martin Vikingsson, artist

1 kommentar:

  1. Eftersom Reinfelt är fd skådespelare kan man ju förstå att det är enklare att låtsas se ut som en ledare, även när man egentligen inte vet vad som behöver göras. När de lånar ut mer och mer pengar så fort det finns minsta lilla finansiell kris, så tar man ju också större och större risker på sikt.

    Socialdemokraterna: Förvaltning och arbetare (alltså fokus på storföretagande, offentlig verksamhet och anställningstrygghet).

    Miljöpartiet: Supermodernt parti som struntar i höger/vänsterskalan utan fokuserar på vad som är BÄST för oss alla på sikt (fokus på småföretagande, miljö och personlig utveckling via t ex utbildning)

    Vänsterpartiet: Moral. (Fokus på Omtanke om de svagaste, var de än må finnas.)

    De kompletterar varandra väl, och eftersom Mona Sahlin inte har varit partiledare tidigare, så kan hon inte ansvara för vad Socialdemokraterna som parti gjort för många år sen, partiledaren bestämmer ju i Socialdemokraterna. Statsministerrollen är något de flesta "kommer in i", just av "att VARA det". Mona Sahlin är duktig på att hålla tillbaka Vänsterpartiet om de har kontroversiella idéer.

    Högerarrogansen: Helblå, ingen egentlig skillnad mellan partierna. Kortsiktiga skattesänkare som skiter i miljön här eftersom de ändå kan flytta härifrån om det går åt h-vete med den... Med blå politik lär det nog bli jobbigare att gå på krogen utan att bli nedslagen/rånad, pga att blå struntar i att stötta de svagaste människorna, svaga människor utan stöd stressas till brottslighet. Så enkelt är det.

    SvaraRadera