Handlingskraftiga borgare

Jag ler fortfarande när jag tänker på nyhetsrapporteringen i slutet av förra veckan.

Det blir mer och mer tydligt att Ismail Kamil tycker att det är spännande att leka affär. Allt ska köpas och alla medborgare ska vara kunder. I torsdagens UNT berättas att han nu ska ut och köpa en barnläkare till Knivsta vårdcentral. Jag undrar om de finns läkare att köpa på Konsum eller är det kanske till Babyland man ska vända sig när man vill köpa just en barnläkare.

I samma UNT berättas att kommunalråd Lars O Eriksson (C) nu visar handlingskraft. Han är mycket upprörd över hålen i gatan och kommer därför att på egen hand att köpa en hink asfalt och personligen täppa till hålen (eller ett hål). Det kanske är något nytt koncept från borgligheten – om alla politiker adopterar ett hål kanske kommunens cykel- och gångvägar återigen blir möjliga att ta sig fram på.

Jag vet att oppositionen i kommunen ser lite annorlunda på saken. Till skillnad från borgarna inser nog alla från S, V och MP att det är minskade ekonomiska resurser till vägunderhåll som är den främsta orsaken till att vägarna ser ut som de gör. Det kan visserligen verka lite handlingskraftigt att själv täppa till ett hål, men oppositionen vill täppa till flera hål genom att ge Gatu- och trafiknämnden tillräckligt med resurser.

Slutligen kan man i Uppsalatidningen läsa om Cecilia Wikström som nu kandiderar till EU-parlamentet. Hon tycker att det skulle vara spännande att vara en liten fisk i en stor damm istället för som idag som riksdagsledamot vara en stor fisk i en liten damm. Här kan man undra lite över att riksdagen som liten damm? Med ett sådant uttalande förbättras inte direkt demokratisynen. Jag kan förstå att Cecilia Wikström valde att lämna landstingsfullmäktige i början av mandatperioden, där jag förmodar att hon såg sig själv som en val i en regnpöl.

Susanne Eriksson (S)